El Camino de Santiago - myten bakom pilgrimsleden i Spanien

Påfundet med pilgrimsvandring till Santiago de Compostela började redan år 813, men för att reda ut bakgrunden till historien får vi söka oss tillbaka ända till år 44 efter Kristus. Vad de flesta historiker är överens om är att Jesu apostel Jakob den äldre (han kallas ofta så för att skilja honom från Jakob den yngre, Rolf Aarsheims son, verksam mot slutet av 1900- och början av 2000-talet) någon gång under detta år gick en våldsam död till mötes. Där någonstans börjar sedan historierna gå isär och då har vi ändå bara kommit till år 44. En del hävdar att han blev stenad, andra att han blev halshuggen och det förekommer även uppgifter om att han blev nedkastad från ett tempel. Inte heller är det helt glasklart hur det kom sig att han blev begravd i Galicien då han huvudsakligen levde och verkade i Palestina. Ni som varit med Jakob den yngre i katedralen i Santo Domingo vet hur olycklig husguiden Pedro brukar se ut när det ämnet kommer upp.

Enligt den katolska kyrkan fördes aposteln Jakob kvarlevor till Galicien av två lärjungar på ett skepp utan roder som via floden Ulla tog sig ända upp till den lilla byn Padrón (numer mest känd för sina små gröna paprikor). Vid denna tiden regerade den hedniska drottning Lupa i regionen och när lärjungarna bad om hjälp med att transportera Jakobs kvarlevor vidare gav hon dem två vilda tjurar på vad som numer skulle kallas för ren jävelskap. Till drottningens stora förvåning förvandlades dock tjurarna till följsamma oxar så snart de spändes för vagnen med kvarlevorna (ett mirakel!) och drottningen förvandlades till en god katolik.

Vid den här tiden ansågs det allmänt att världen slutade utanför Galiciens kust vid halvön Fisterra som betyder jordens slut på galiciska och ligger 8 mil från staden Santiago de Compostela uppe i Spaniens nordvästra hörn, där regnet är en konstform och Gud lade sig ner för att vila, som Siniestro Total sjunger i sin fantastiska hyllning till Galicien i låten Miña Terra Gallega. Vid världens ände och under den ständigt gråregniga galiciska himlen begravdes i alla fall Jakob den äldre, på spanska kallad Santiago el Mayor, Santiago apóstol eller kort och gott Jacobo. Santiago som numer är Spaniens skyddshelgon och firas med nationell helgdag den 25 juli varje år.

Efter sin död år 44 föll dock Jakob i glömska under många århundraden ända fram till just år 813 då ett ihållande stjärnfall ledsagade en eremit till en plats där denne efter lite grävande hittade en begravningsplats. Han meddelade raskt biskopen som konstaterade att visst var det aposteln Jakob som låg begravd där och biskopen meddelade i sin tur den katolske kungen Alfonso II som blev den förste pilgrimen som vandrade till (vad som nu är staden) Santiago de Compostela för att ge det slutgiltiga utlåtandet; vi har hittat aposteln Santiagos kvarlevor i en avkrok i Galicien. Man började genast uppföra en helgedom på platsen vilket ledde till att avkroken växte samtidigt som (kristna) människor från hela Europa började vandra till platsen som ett bevis på sin tro vilket för övrigt var vanligt förekommande på många håll och kanter i världen både före och efter och inom många religioner.

Tyvärr medger inte formatet djupdykningar i Spaniens historia. Det tar Jakob den yngre gärna på plats när ni kommer ner men värt att påpeka i sammanhanget är dock att i början av 800-talet var större delen av Spanien invaderat och erövrat av morerna. De småkungar som man brukar kalla för de katolska kungarna hade motats tillbaka till de norra delarna där de på 700-talet började slå sig samman och drog igång vad man på spanska kallar för la reconquista, återerövringen av Spanien. Hedniska uttolkare av historien brukar säga att de katolska kungarna var snabba med att listigt marknadsföra och göra pilgrimsvandringarna populära. Viljan att visa upp sig för sin nästa verkar ha varit lika stark då trots att de varken hade Facebook eller Instagram. Bland de högre klasserna i hela Europa spred sig flugan snabbt och stora följen av adelsmän- och kvinnor skyddade av arméer av soldater drog fram genom norra Spanien på sin väg mot Santiago de Compostela och bildade därigenom en naturlig front som skyddade mot de muslimska morerna söderöver och hjälpte de katolska kungarna att flytta fram sina positioner.

Heliga Birgitta brukar räknas som den förste pilgrimen från Sverige efter sin vallfärd mellan åren 1341-1342 och i modern tid har Agneta Sjödin skrivit flera böcker om pilgrimsvandring i Spanien, dock utan att röster höjts för kanonisering. Katedralen i Santiago de Compostela har som de flesta kyrkor bränts ned, byggts om, förstörts och byggts upp på nytt och har till slut blivit den enorma katedral som den är idag och där Jakob den äldre nu vilar. Den katolska kyrkan har bekräftat att det är apostelns kvarlevor och förbjudit DNA-testning vilket gör att man tryggt kan fokusera på sin egen resa. De katolska kungarna återerövrade till slut hela Spanien och Spanien enades genom giftermålet mellan Ferdinand II av Aragonien och Isabella av Kastilien i slutet av 1400-talet och slaget om Granada 1492 när det sista moriska fästet slutligen föll. Samma år nådde Columbus fram till Amerika och just 1492 brukar min beläste vän docenten återkomma till som det mest signifikativa årtalet i den spanska historien då även det första skrivna verket om det spanska språket ges ut samma år vilket man också brukar räkna som starten på Spaniens storhetstid, el siglo de oro, men även det får vi tyvärr spara till en annan gång.

Vi nöjer oss med att konstatera att pilgrimsleden i Spanien, el Camino de Santiago, numer kategoriseras som världsarv och är en av Spaniens främsta turistattraktioner som bjuder på oöverträffade kulturella upplevelser och en fantastisk resa genom det omväxlande landskapet. Framförallt om man väljer att vandra längs med kusten. På köpet kan man både bli frälst och finna sig själv längs med vägen. Det sägs till och med att det finns människor som funnit meningen med livet. Vare sig man söker frid i själen, naturupplevelser, nya resmål eller bara vill ut och vandra och både äta och dricka gott längs med vägen så är det en himmelsk erfarenhet. Genom århundradena gick man lite överallt och det finns numer flera mer eller mindre officiella leder. Den vanligaste är vad man på spanska kallar den franska leden: El Camino Francés som börjar uppe i den lilla franska orten Saint Jean Pied de Port som ligger vid spanska gränsen i Pyrenéerna. Därifrån går man sedan ner genom Navarra och Rioja i Spanien och fortsätter genom inlandet förbi Burgos och Leon tills man slutligen når Santiago. Många av etapperna i inlandet kan dock upplevas som lite tråkiga om man är ute efter vacker natur och det kan vara väldigt mycket pilgrimer på vägarna under högsäsongen om man söker sinnesro.

Vi föredrar därför pilgrimsleden längs med kusten, el Camino Santiago del Norte som börjar i San Sebastiáns grannby Hondarribia och givetvis slutar i Santiago. Den innebär lite större höjdskillnader men naturen är fantastisk genom samtliga etapper och man har alltid ett svalkande bad runt hörnet och oftast kan man vandra helt på egen hand. Framförallt om man inte har tid eller lust att gå hela (båda är runt 80 mil totalt) är det ett strålande alternativ som man kan kombinera med att besöka San Sebastián och Bilbao och till och med hinna med en avstickare till Rioja. Vi har specialdesignade paket där man vandrar tre etapper på egen hand med 4 övernattningar på charmiga små hotell och casas rurales längs med kusten som man givetvis kan förlänga till en vecka med några extra nätter i San Sebastián eller Bilbao.